Ibland brukar jag göra jämförelsen mellan min man och Tjuren Ferdinand. Ni vet, enstöringen som hellre sitter under sin korkek och luktar på blommor än att vara med de andra tjurarna. För när familjen sitter och myser till en film så sitter han vid datorn och tittar på hästar. Jag brukar visualiera hur han med pipig röst säger, likt Ferdinand: - jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt och titta på hästar..
Och eftersom jag är en så god och förstående fru - så låter jag honom hållas.

Nu är den stora dagen här, flaggorna vajar och folket strömmar till arenan. Jag har bestämt att hänga med tjejerna till makens stora glädje. Han sa inte detta direkt ut, men hela hans kroppsspråk ändrades när han fick klart för sig att han får vara ensam under unionstravet. Han står hellre vid staketet, resturangen är mer min melodi.

Så när alla besökare umgås stojar och ropar står en ensam man vid staketet
-och tittar på hästar. Han är inte övergiven - han är sååå lycklig.