Ja fy fan, det osannolika inträffade!!

Ni kanske läste förra bloggen, och vet isåfall bakgrunden till den spontana V75-anmälningen. Ni kanske även såg hur det slutade, med seger!

Vi åkte som sagt ner helt utan segerförhoppningar, men eftersom hela gänget för första gången skulle vara samlat i tävlingssammanhang såg vi ändå fram emot en väldigt trevlig dag på Åby-travet. Det började med biltur och stopp i Åmål för matsäck bestående av kaffe, äggmackor och saffransbröd. När vi sedan närmade oss Göteborg kom första ölen in i bilden, samtidigt som musiken i högtalarna anpassades ytterligare. Så här i efterhand förstår man att det var här som vi lade grunden till succén.

Aktuell färdkost: Norrlands Guld Export...med skruvkapsyl!!!

Väl framme på Åby avbokade vi vårt långbord på restaurangen, då vår snålhet förbjöd oss att betala närmare 500:- för maten (exkl. dryck). Det blev istället cafeterian, där utsikten över banan var klart bra, och 98:- för schnitzeln kändes betydligt prisvärdare än alternativet.

Sedan fördrevs tiden i vanlig ordning med systemkomponerande, surr om Hazardens motstånadare samt drömmar kontra realistiska funderingar. Efter en normal värmning var vi alla överens om att en slant absolut skulle kunna bärgas om det inte spökade för mycket från sämsta startspåret.

Sedan var det dags för defilering, och pulsen ökade markant. I vanlig ordning splittrades gruppen, då alla har sina "egna" ställen under racet. En vass andra provstart på bortre långsidan gjorde faktiskt att man fick upp lite förhoppningar, något som man dock försökte förneka för sig själv, så här kort innan start.

När så starten gick såg det ut som att han skulle hamna bland de sista, men efter vissa positionsförändringar och ledarskiften a´la open stretch lyckades Björn hitta andra ytter, perfekt!! I det här läget steg såklart pulsen ytterligare, och nu kändes det som att en platschans nog inte skulle vara helt omöjligt, särskilt då de värsta konkurrenterna satt i dödens och tredje inner.

Efter 1000 meter körda - Hazarden och Björn Goop i andra ytter.

700 meter från mål tröttnar ledarhästen, vilket gör att Johnny Takter (som råkat hamna i dödens) övertar ledningen och vi kan följa hans rygg genom att köra rakt fram, samtidigt som några av motståndarna fastnar bakom hästen som sloknar. När man sedan ser att Johnny gungar lite bakom sin häst, samtidigt som Hazze ser ganska pigg ut genom slutsvängen börjar man undra vad i helvete som håller på att hända... 

I slutsvängen - Hazarden jobbar sig fram utvändigt om ledaren.

In på upploppet kopplar Hazze greppet, och när enda hotet bakifrån galopperar hörs enorma vrål från olika håll på publikplats och läktare! 50 meter kvar förstod man att segern var bärgad, och då söker jag upp närmaste kompisar och tillsammans ger vi utlopp för en enorm lycka. I samma stund minns man dock de upploppsgalopper han vid ett antal tillfällen ägnat sig åt, och i halv panik vänder man sig åter mot banan för att förvissa sig om att han stod på benen ända in i mål. När detta var bekräftat utspelades en grad av glädjescener som nog inte sett på länge i Mölndal. Segervrål, kramar, kyssar och ren glädje spreds generöst samtidigt som man ändå inte förstått vad som hänt.

Målgången - Efter en mästerlig styrning av Björn blev segern till slut säker.

För att vara helt ärlig så förstår vi nog fortfarande inte vad som hänt. Detta var helt enormt stort för oss, och en dröm sedan länge. Men varje gång vi ser loppreprisen så vinner han, så snart har vi kanske insett vad som skett.

Det var alltså helt sjuka känslor involverade, och jag hoppas att fler får uppleva samma sak som vi gjorde i lördags. Travet ska inte vara en gubbsport där vinnarcirkeln står tom efter att hästen segrat. Följer man med sin häst i vardagen förstår man vilket slit skötaren lägger ner för att ens få hästen till start, och då uppskattar man också framgångar på ett annat sätt. Vi förstår precis hur tursamma vi är som får vinna V75 med vår första häst, och att få göra det med sina bästa vänner går som man säger inte att beskriva. Hoppas och tror att en del av känslorna avspeglas i bilden nedan. Nu njuter vi av detta ett bra tag, och återkommer när vi klivit ner från molnen.

Vill även passa på att tacka för alla gratulationer som kommit de närmaste dagarna, de värmer enormt mycket.