Om man inte kommer på något att tycka till om så kan man ju alltid tycka till om vad andra tyckt till om. Det skall jag ägna mig åt nu bl.a.

Dalatravet skall låta Stockholm göra propositionerna. Personligen tror jag inte på centralisering av funktioner som t.ex propositionsskrivning. Jag tror det blir tråkigt, stereotypt och dessutom tror jag det tar glöden av banorna lokalt. Låt banorna ha mycket självbestämmande. På så sätt låter man engagerade personer få utlopp för kreativa idèer. Däremot kan Stockholm få göra centrala upphandlingar på tex toalettpapper. Den formen av centralisering tror jag är bra.

Vermo- V75:an var otroligt svår. Men vad kul med omväxling ! Det gillar jag. Och kuskar som inte ger upp på förhand.

Travronden hade en genomgång av Sveriges proffstränare. Intressant läsning. Åke Svanstedt hade 222 hästar i träning 31/12. Helt otroligt. Med tanke på hur mycket Åke tävlar så är det inte rimligt att han kan ägna så mycket mer än max 50 timmar på en vecka på träningsanläggningen. Det ger ca 13 minuter / häst i veckan.

Man redovisar också insprunget/start som ett mått. Det är ofta man hör tränare & journalister uttala sig om det talet. För mig är det helt ointressant. Totalt insprunget måste vara det enda intressanta ? Att man inte klarar av att starta sina hästar ofta är väl inget man skall ha beröm för ? Om man tittar på topp 30-listan så är det två st tränare som når över 200 000 kr i ” insprunget per häst”. Robert Bergh & Svanen.  Bergharn når hela 252 738 kr /häst. Mycket bra. Däremot är Ola Lernås slutsats att snitthästägaren hos Robert Bergh gick rejält plus knappast korrekt. Lernå har räknat på att 160 000 kr är kostnaden på ett år. Vad han glömmer är stora poster som veterinärkostnader och transportkostnader. Mycket av pengarna har tjänats runt om i Sverige långt från Sundsvall, en hel del i Frankrike. Jag tror inte vi pratar om lite transportkostnader direkt. Rimligtvis har även Berghs hästar dessutom ganska mycket veterinärkostnader.  Berghs resultat är fantastiskt men inte ens hos honom så tror jag hästägarna får några pengar över. Räknar man in avskrivningar på hästinköpet så går även Berghs hästägare back. Det är sanningen . Men det är inget konstigt med det. Att äga travhäst är en hobby. Och hobbies kostar pengar.  Man får tillbaka andra värden. Men sen är det ju fortfarande viktigt att hobbyn inte blir för dyr.

Projektet med Pearsall Amount börjar gå mot sitt slut. Men eftersom det varit så lyckat så kommer det få en fortsättning. I samband med detta ställs frågan vad hästen är värd. Det ger mig vissa reflektioner. Hur värderar  man en travhäst ? Normalt så är värdet av något summan av framtida nettointäkter. Men med tanke på att en häst i proffsträning måste springa in närmare 200 000 kr per år för att gå runt så är ju de allra flesta hästar värda 0 kr eftersom de ju snarare genererar en utgift. Men då får man i stället värdera hur mycket det är värt att äga en bra travhäst utifrån andra termer än överskott ekonomiskt. Klurigt.

Bertil Knutsson skrev en insändare angående ämnet att ST skall utforma ett avtal mellan uppfödare och hästköpare om att hästköparen inte får ändra på namnet. Denna märklighet har jag nämnt tidigare. Christina Olsson svarade att ST inte tänkt reglera detta. Nej, men det märkliga är att ST ens lägger tid på detta.

Kolgjini & Johan Dieden skrev också en insändare. Tycker de till att börja med hade en väldigt klarsynt analys av läget. Men sedan argumenterar de för att ta bort premieloppspengarna och lägga pengarna i tvååringsloppen. De menar att premieloppspengarna inte lockar nya köpare. De menar också att i alla lotterier måste det finnas högvinster och att det är samma i travet. Jag förstår vad de menar.  Men det finns två viktiga skillnader. Utan premieloppspengar så kanske många inte har råd att ens vara med i lotteriet. Den andra stora skillnaden är att det inte är ett lotteri om vilka som tar hand om pengarna om de hade lagts i tvååringsloppen i stället. Skulle man lägga alla premieloppspengar i tvååringsloppen skulle givetvis Kolgjini själv kamma hem en mycket större summa extrapengar än vad han avstår i premiepengar. Detta på bekostnad av de små. Det skulle alltså bli en ökad elitisering. Det behöver vi verkligen inte i Svensk Travsport.

I övrigt kan jag konstatera att det fortfarande anges startnummer som startspår på hästarna i deras resultatstatistik på ATG.se. Vet inte hur felet uppkom men tydligen har de fortfarande inte lyckats åtgärda det. Har en häst haft spår 7 på tillägg och startnummer 13 så anges det 13 som startspår i stället för 7. Detta är något som gällt de senaste månaderna. Att man fortfarande inte kan spola fram i loppen i lopparkiven utan att loppet startar om från början är ett fel som nu har funnits i åratal. Börjar ge upp hoppet om att det skall åtgärdas.

Ett annat irritationsmoment stötte jag på i samband med Travrondens guldklockas finaler på Solvalla. Loppen gick ju på kupongen. Det fanns inga reservhästar angivna varken på ATG.se eller i Travronden. Då tror man ju inte heller att det finns några sådana. Sedan blev någon häst struken och man gör en loppanalys utifrån den strykningen. När loppet sedan går dyker det ändå upp en häst bakom vingen som visar sig vara väldigt startsnabb och som påverkar löpningsförloppet.  Givetvis måste spelarna få full info om reservhästarna. Det kan ju vara en häst som spetsar och vinner. Tro fan att man som spelare måste få veta vilka hästar som är med i loppet även om de tävlar utom toton. Skärpning !

I övrigt är det dags att skrota uttrycket ” tur och otur jämnar ut sig i längden”. Det är en myt. Tyvärr för er som tycker att ni har otur finns det ingen rättvis Fru Fortuna som kommer se till att ni kommer få tur i framtiden nödvändigtvis. Det finns i och för sig inget som säger att ni kommer ha otur heller. Ni har precis lika stora möjligheter som de som redan haft tur, varken mer eller mindre. Men bara för att man fått ett antal 1:or på tärningen i rad så har man inte större chans att få en 6:a för det. Det är oberoende händelser nämligen. Grunden till missuppfattningen att tur och otur jämnar ut sig kommer förmodligen av att utfallen ” tur ” eller ” otur” rent procentuellt jämnar ut sig på lång sikt. Men antalen tur och otur jämnar inte nödvändigtvis ut sig. Men har du haft otur 5 gånger av 5 har du haft otur 100 % av gångerna. Om du nästa 100 gånger har tur 50 gånger och otur 50 gånger så har du ju i så fall haft otur 55 gånger av 105. 52 %  alltså i stället för 100 %. Men ändå fortfarande 5 gånger fler än vad du haft tur. Så det har bara jämnat ut sig procentuellt.

Min utveckling som utförsåkare går vidare. Kring Nyår var det dags för årsdebut. Inte heller denna gång föll jag en endaste gång. Jag har nu en fantastiskt svit vad gäller att stå på benen. Denna gång skulle jag också premiäråka stollift. Tillsammans med min något mer rutinerade 6-årige son så lyckades jag bra med starten även om jag måste medge att det var förvånande så högt man hängde utan speciellt mycket säkerhetsanordningar. Då var det bara landningen kvar. När vi närmar oss slutet på banan säger sonen ” Pappa, pappa du måste lyfta upp skyddet”. ”Skyddet” har säkert något bra namn som ni kan, ni vet nog vad jag menar ni som är alpinister. Jag försökte men det gick inte att rubba. Lite småpanik smög sig på när jag märkte att vi satt kvar samtidigt som vi gjorde en U-sväng och var på väg tillbaka. Liftvakten stod och drömde och tittade på annat. Men till slut tryckte vakten på stoppknappen. Han kom fram och jag kastade lite småirriterat ur mig ” den är ju omöjlig att rubba”.   ” Ja, men prova att ta bort skidorna” fick jag tillbaka. Jag hade alltså samtidigt som jag försökt trycka bort skyddet med händerna tryckt emot med skidorna. Lite skamset var det allt…..